Reglera apoteken mera!

Enligt Läkemedelsvärlden 4/2011 ska Statskontoret utvärdera och följa upp omregleringen av apoteksmarknaden. Man ska ”titta på helheten och utgå från de övergripande mål politikerna beslutat om”.

Det är på tiden. Det har kommit många varningssignaler om de negativa effekter som reformen fört med sig.

De flesta människor har bara ett lokalt apotek att välja på. Mina medmänniskor berättar att de inte längre går till sitt lokala apotek utan reser in till city eller till något köpcentrum – det lokala apoteket har inte samma sortiment som tidigare. Nyetableringen är sneddriven – de flesta nya apotek finns i storstädernas centrum eller i perifera köpcentra.

En ökad konkurrensutsättning och ökade vinstkrav från privata ägare medför naturligtvis ökad rationalisering. Att ha ovanliga läkemedel på lager är ointressant i dagens läge. Konkurrens gör det inte alltid bättre för avnämarna, dvs patienterna som ska hämta ut läkemedel.

Magsäcksoperation av 20-åring - en rutinåtgärd?

Under sommarens kringflackande har jag stött på en bekant ung dam. Jag har träffat henne då och då sedan hon var liten och normalsmal. Efter föräldrarnas skilsmässa började hon, liksom syskonen, långsamt tjockna till. Jag har sett henne sätta i sig stora mängder godis, snacks och sötade drycker, utan protester från närvarande förälder. Jag har också sett henne flacka mellan olika utbildningar – varav den första handlade om mat.

Nu, när hon är drygt 20 år, har hon cirka 25 kilos övervikt (BMI troligen under 35). Jag har dock aldrig hört att hon haft några komplikationer av sin övervikt, som högt blodtryck, diabetes, artros etc.

Denna gång var hon emellertid hjärtans glad. Hon hade fått tid för magsäcksoperation! En irreversibel avsnörning av hennes unga magsäck ska ske i höst.

Är det rätt behandling av en så ung människa? Vad vet vi om långtidsbiverkningarna av magsäcksoperationer när det gäller upptag av näringsämnen, hormonbalanser, fertilitet, benskörhet etc?

RÄDDA SYSTEMBOLAGET!

Är det inte dags nu för alla vård- och hälsorganisationer att börja demonstrera på gatorna, skriva insändare och debattartiklar, byta parti? Vi vet hur svårt det kan vara för partier att dra tillbaka ett dumt förslag - det blir en prestigefråga. Men om tveksamma politiker och partier kan förmås att rösta nej så skulle slaget vara vunnet! Ett slopat monopol kan knappast tas tillbaka inom överskådlig framtid.

På regeringens hemsida om alkohol står det så här: "Den svenska alkoholpolitiken ska begränsa tillgången till (min kurs.) och minska efterfrågan på alkohol, öka kunskapen om konsekvenserna av alkoholdrickande och erbjuda bra vård och behandling."

I höstas kom moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten med ett förslag om utökad "gårdsförsäljning" av alkohol. Inte bara ska det vara som idag, att man på gården kan smaka på produkten och beställa den, för att sedan hämta ut den på något av de tre närmaste systembolagen. Bondgården ska kunna sälja den direkt, varifrån som helst, utan omväg via systembolaget.

Men nu är det så att vi är med i EU. Och då får vi inte ställa upp handelshinder eller snedvrida konkurrensen till förmån för våra nationella intressen. Därför måste bondgårdsföretaget också få lov att sälja andra producenters produkter av samma sort - säljer man egentillverkad whisky måste man också sälja andras whisky. Och denna försäljning kan alltså ske var som helst, t.ex. på marknader eller i affärer.

Och om vi tillåter bondgårdsföretag sälja alkohol i detaljhandeln så finns det ingen anledning att EU ska låta oss fortsätta ha vårt undantag från konkurrensreglerna, dvs detaljhandelsmonopolet Systembolaget. Sedan är det fritt fram för i princip alla företag att sälja alkohol.

Naturligtvis finns det de som tycker detta är bra. Företagarna, tillverkarna och sådana som ser en ökande tillväxt i form av ökande BNP som målet för samhället och världen. Ökad tillgänglighet till alkohol leder till ökad försäljning (vilket ökar BNP) och ökade alkoholskador som ska tas om hand inom sjukvård och socialvård (ökar BNP under förutsättning att verksamheten får mer skattepengar, t.ex. genom vårdcheckar, vårdval etc). Det blir fler brott och mer våld, advokaterna får mer att göra (ökar BNP trots att de till stor del betalas av skattemedel), fler polisingrepp (se sjukvården), fler rättegångar (se sjukvården). Mer skadegörelse som ska åtgärdas och saneras (ökar BNP). Fler trafikolyckor, mer att göra för försäkringsbolag och bilreparatörer (ökar BNP).

Många av oss andra, som värnar om t.ex. barnen och ungdomarna, som vill ha mindre brottslighet och våld, som vill ha en lägre totalkonsumtion av alkohol i samhället, vi gillar inte detta förslag. Själv kommer jag ihåg hur statistiken för familjevåld gick ner då lördagsstängning av Systembolaget infördes. Tyvärr hörde jag aldrig någon statistik om vad som hände när lördagsöppet återinfördes.

Vi kan också se hur det i andra EU-länder finns en ökande medvetenhet om alkholens destruktiva effekter och stora samhällskostnader. Det är bara en tidsfråga innan man kommer att närma sig den svenska modellen, med restriktioner och skatter. Se bara vad som hänt med tobaksfrågan!

Jag letar på nätet för att se vad mig närstående organisationer, dvs Svenska Läkarförbundet och Sveriges Läkaresällskap, sagt om gårdsförsäljningen. Jag hittar inget remissvar. Bara en artikel av Vårdförbundet och Läkarförbundet gemensamt. Däremot har Folkhälsoinstitutet uttalat sig, både i utredningen och på hemsidan.

Att utbudet av vin, whisky och öl inte kan bli detsamma i livsmedelsbutiker och bensinstationer som på Systembolaget och dess utlämningsställen är något alla finsmakare borde bry sig om.

POSITIVA TILL FÖRSLAGET
Moderaterna
Centerpartiet
Folkpartiet
Sverigedemokraterna
Jordbruksdepartementet
Näringsdepartementet
Företagarna
Lantbrukarnas Riksförbund LRF

KRITISKA TILL FÖRSLAGET
Kristdemokraterna
Socialdemokraterna
Enstaka centerpartister
Enstaka folkpartister
Socialdepartementet

NEGATIVA TILL FÖRSLAGET
Miljöpartiet
Vänsterpartiet
Statens Folkhälsoinstitut
Sveriges Läkarförbund
Vårdförbundet
IOGT-NTO

Länkar till utredningen, artiklar om förslaget mm finns på min privata blogg.

Svensk allmänmedicin på barrikaderna

En av ödesfrågorna för svensk allmänmedicin lever vidare. Ska fanan hållas högt tillsammans med ambitionsnivån eller ska vi kapitulera och rätta in oss i ledet?

Det handlar om att EU-kommissionen vill tvinga Sverige att godkänna inflyttade EU-läkare som specialister i allmänmedicin trots att de har en betydligt kortare utbildning och har haft mindre kvalificerade arbetsuppgifter.

Konsekvenserna är svåra att förutsäga men en devalvering av allmänläkarbegreppet är sannolik liksom en ännu större sjukhusfokusering och mindre kostnadseffektiv vård.

Jag återkommer också ständigt till det faktum att vi allmänmedicinare är de enda i modern svensk sjukvård som är äkta generalister. Vi har en överblick och en bred kunskap som gör oss oerhört effektiva i att diagnostisera rätt, minimera onödig utredning och vara patientens trygga punkt. Våra kolleger i sjukhusvärlden blir allt mer subspecialiserade och är experter på smala specifika områden men saknar helhetsbild.

Det är därför med stolthet jag kan konstatera att Sverige, inte utan effektivt upplysningsarbete av SFAM och DLF, är beredda att driva frågan ända till EU-domstolen. (Läs mer här).

Vi får verkligen hoppas att det håller hela vägen och att man i de andra EU-länderna i stället inspireras av svensk allmänmedicin.

Bild: Todd Berman

Produktionsmätning på Försäkringskassan

Diskussionerna om sjukförsäkringssystemet fortgår, bland annat i Gemensam välfärd och på Ordbyte.

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet 5.7.2009 så baseras handläggarnas lön på "produktionen", dvs. hur många beslut de fattat och hur lång tid det tar att fatta beslut. I motsats till läkares arbete har man angett i minuter hur lång tid olika beslut ska ta.

Jaha - alla handläggare jobbar förstås exakt likadant? Alla handläggare har exakt samma blandning av lättbeslutade och svårbeslutade fall? Ingen behöver lyssna lite mer än någon annan? Ringa fler telefonsamtal? Tveka inför svåra beslut?

Det handlar om människor som jobbar med människor. Inte om maskiner som producerar Saab-bilar.

Målet för handläggarna lär vara att få ner ohälsotalet - dvs antalet människor som är sjukskrivna. Den handläggare som avslutar fler ärenden än den får in har bidragit till att få ner ohälsotalet och får därför en högre löneökning.

Vilket incitament ger detta till handläggarna? Att neka sjukskrivning går antagligen oftast fortare än att dra igång en mödosam rehabiliteringscirkus.

Handläggare är, liksom t.ex. läkare, vanliga människor. Att man faller för ekonomiska incitament är inte så konstigt - det är ju för övrigt det som ledningen och politikerna vill.

Vore det inte bättre om man belönade rätt fattade beslut?

Vad är det egentligen man håller på med idag? Vilka har man satt i ledningen för försäkringskassan? Vilka direktiv har man gett dem? Varför gör våra valda politiker ingenting? Ni som valde dem - är det detta valde dem för?

Har det helt enkelt blivit en så stor prestigefråga för framför allt moderaterna att man bara inte kan erkänna att man gjort fel och därför offrar både försäkringshandläggare och patienter?

Länkat till intressant.

Komplementär medicin, mässlingsvaccination och skattefinansiering

I min blogg på Dagens Medicin 2009 "Ayurvedisk medicin - har den något att tillföra oss?" avslutar jag med dessa ord:

"Frågan är om det finns delar av den komplementära medicinen som borde integreras i vår västerländska medicin för att stärka patienternas upplevelse av hälsa, oavsett om de är sjuka eller ej. Ska det offentliga i så fall betala metoder som inte är evidensbaserade?"

Min medbloggare i Dagens Medicin, Mats Reimer, har alltid gått till strid mot ovetenskaplig "medicin". I DN Debatt 7.6.2011 "Landstingsstödd klinik ger farliga råd om mässlingen" citerar han Vidarklinikens material "Vård och behandling av mässling". Vidarklinikens vårdcentraler och barnavårdscentraler är finansierade av landstingsskatten.

Vad ska vi fråga patienterna om?

Intressanta artiklar om vad vi ska fråga patienterna och varför har förekommit i DN, och debatten är alltid hög på allmänläkarnas debattlista Ordbyte. Nu har tillkommit frågan vem som ska veta vad.

År 1997 fick jag ett uppdrag som "folkhälsoläkare" i Nackas primävård. Tillsammans med en distriktssköterska skulle jag utveckla det förebyggande arbetet i Nacka. På den tiden tänkte man i allmänet på screening och i tunnlar: hjärt-kärlsjukdomar, eller diabetes, eller ryggont, eller skador, eller ...

Vi manipuleras av läkemedelsindustrin

I DN 26.4.2011 skriver några av mina mer kontroversiella kollegor om sin syn på kolesterol och kolesterolsänkande läkemedel.

Jag är inte alldeles säker på att de har 100 % rätt när det gäller kolesterol och hjärtkärlsjukdomar. Men att de kompletterar den annars ganska ensidiga debatten är klart.

Däremot är jag säker på att de har 100 % rätt när de ifrågasätter behandling med de numera så populära kolesterolsänkande läkemedlen statiner.

Så här skrev jag i Dagens Medicin i juni 2010:

- När jag läser i Fass om simvastatin blir jag mörkrädd. Kan man våga sätta in detta preparat på en enda patient över 70 år? Hur noggranna kontroller ska man behöva göra? Hur många andra läkemedel bör man sätta ut först? (Själv hade jag slutat arbeta kliniskt när simvastatin blev var patients läkemedel, så jag har ingen erfarenhet.)

- Biverkningsfrekvenserna för ”huvudvärk, parestesi, yrsel, perifer neuropati, myopati, rabdomyolys, myalgi, muskelkramper och asteni” uppges vara ”sällsynta”, det vill säga färre än en av tusen testpersoner under 80 år fick någon av dessa. Med tanke på hur många personer jag känner som slutat med denna typ av mediciner tror jag att frekvensen i ”verkliga världen” är högre. Många tror att medicinen är mycket viktig och rapporterar inte biverkningar.

Intressant nog står inte impotens med här, vilket DN-författarna nogsamt påpekar. Enligt dem finns studier som visar att upp till 20 % av manliga hjärtpatienter blir impotenta efter några månaders behandling. Det är Pfizer som bekostat denna studie, och de säljer också Viagra, ett potenshöjande medel som kan vara livsfarligt för vissa hjärtpatienter.

Dalai Lama på vårdcentralen

Jag hade förmånen att igår höra Dalai Lama i Lund. En mycket ödmjuk och humoristisk man med stor självdistans upplevde jag.

Det var fascinerande att han kunde presentera så mycket klokskap utan att verka det minsta pretentiös eller självuppfylld.

Där jag lyssnade på honom så kunde jag inte låta bli att associera till vårt arbete som läkare. Hans budskap handlade bl.a. om vikten av att:

• känna äkta medkänsla


• vara genuint intresserad av den man möter


• lyssna mer än man talar


• behandla alla utifrån att de är en annan människa, varken mer eller mindre (dvs. det spelar ingen roll om den man möter är president, nobelpristagare eller gatsopare de förtjänas att tas på samma allvar )

Det är inga lätta mål att uppfylla fullt ut men de dagar jag når en bit på väg så är jag övertygad om att jag är en bättre doktor.

Sjuka varumärken

På ST-dagarna i Växjö, dit jag var inbjuden som föreläsare, hörde jag idag ett lika skrämmande som fascinerande anförande av den levande allmänläkarlegenden Iona Heath. Det handlade om "disease mongering", dvs att sälja in nya sjukdomar.

"Industry’s capacity for innovation, essential for sustaining high profitability, has arguably extended beyond the invention of novel products to the creation of new illnesses, disorders and dysfunction, and the expansion of old ones."

Man medikaliserar variationer och upplevelser som hör det vanliga livet till. Hon visade flera exempel på hur dessa strategier tillämpas målmedvetet i det som företagen kallar disease-brandning. Man använder kändisar och journalister och sponsrar "forskning".

Utrymmet för vad som betraktas som normalt blir allt mindre samtidigt som antalet diagnoser ökar. I kommande DSM-V listas över 300(!) psykiska sjukdomar och bland förslagen till nytillskott finns bl.a. prepsykotisk benägenhet i tonåren.

En kollega berättade sedan på lunchen hur han i sitt fack fått en lapp från ett företag där det stod "Nu kommer du snart att få patienter som frågar om överaktiv blåsa..."

Vi har ett stort ansvar i att stå emot denna vansinniga utveckling som bara leder till ökad upplevd ohälsa, ökade samhällskostnader och minskat utrymme för att behandla och ta hand om de verkligt sjuka.

Läs gärna mer här:
Sciencebase

Läkartidningen (Werkö)
eller DN-journalisten Ingrid Carlbergs "Pillret"

Bild: mr.beaver