Maciej Zaremba har i en serie artiklar i DN om sjukvården gjort en utmärkt analys av problemet som uppstår när man med ekonomiska incitament och köp- säljsystem försöker styra sjukvården.De flesta, inklusive jag själv, är överens om att konsekvenserna många gånger är orimliga.
Prissatt sjukvård dragen till sin spets blir ännu mer absurd vilket illustreras av denna artikel i Time där sjukhusräkningen är på 344 rader fördelat över åtta sidor med varenda given värktablett specificerad i dollar och cent.
Jag skulle, även om analysen i DN är bra, ännu hellre ha sett ett förslag på hur sjukvården i stället ska styras.
Jag har varit legitimerad läkare sedan 2002 och specialist i allmänmedicin sedan 2008 och jag minns tydligt hur det var innan vårdvals- och hälsovalsreformerna.
På de flesta ställen jag tjänstgjorde, såväl kliniker som vårdcentraler, under min AT och ST så tyckte man att just den egna arbetsplatsen var absolut mest belastad av alla. Det spelade ingen roll om man hade fyra eller sexton patienter inbokade per dag.
Patienter skickades mellan kliniker och på några vårdcentraler så satte man lapp på luckan redan vid tiotiden på förmiddagen med motiveringen att tiderna var slut. Om patienterna sökte sig någon annanstans spelade ingen roll. Vårdcentralen fick sina pengar ändå. Mycket tid gick åt just till att fundera på hur man skulle kunna minska trycket av patienter.
Med den nya reformen blev det plötsligt över en natt helt andra tongångar. "Hur ska vi få fler att lista sig här?", "Kan vi bättra på vår tillgänglighet?" och "Hur undviker vi att folk går till jourcentralen eller privata vårdcentraler?" blev plötsligt aktuella frågor på arbetsplatsträffar och läkarmöten.
Trots läkaretik, humanism och professionalism så är jag övertygad om att det behövs också andra incitament för att vi ska jobba effektivt och med hög kvalitet. Det är ju trots allt gemensamma medel som finansierar sjukvården och det är mänskligt att effektiviteten minskar i takt med kraven.
Problemet tycker jag istället är detaljstyrningen som ofelbart skapar problem i en så komplex verksamhet. Våga låta oss som arbetar inom sjukvården bestämma detaljerna och ge ersättning istället enligt mycket enklare och mer transparenta modeller. Antal listade viktade efter Care Need Index (CNI) t.ex. Då kommer det att löna sig att göra ett bra jobb men exakt hur det görs kommer att variera och skapa dynamik och arbetsglädje. Och som bonus; energin som blir över när vi inte jagar diagnoskoder kan vi lägga på sjukvård!
Inlägg
