108 läkare protesterar mot utförsäkringarna

Diakoner inom svenska kyrkan har tagit inititativ till namninsamling mot utförsäkringarna och deras följder. När biskoparna tog över fick man fram 5 000 namnunderskrifter. Påskuppropet är en landsomfattande manifestation som planeras till den 25 april. På Facebook och i bloggares och andras texter förvandlades namnet till Påskupproret. Ett underlag är "Myterna om sjukförsäkringarna".

Nu har 108 läkare, de flesta specialister i allmänmedicin eller psykiatri, har ställt sig bakom ett nytt upprop.

Det är nätverket Gemensam välfärd har som tagit inititativ till uppropet. Med tanke på att rekryteringen gått från mun till mun under bara några veckor tycker jag det att 108 läkare är ett imponerande resultat. Samtidigt tycker jag att antalet undertecknare borde vara minst 20 000, dvs alla kliniskt yrkesverksamma läkare i Sverige.

Uppropet publicerades i Svenska Dagbladet 30.3.2011 under rubriken "Sluta straffa våra patienter!"

I samma nummer beskriver ett patientombud under rubriken "Psykiskt sjuka tvingas lämna sina hem" hur de utförsäkrade som "tvingats" bli bostadsrättsinnehavare tvingas sälja sin bostad för att få försörjningsstöd från kommunen. Men idag är det mycket svårt att få tag på en hyreslägenhet. Var ska de bo? Har de bott 30 år i samma lägenhet i innerstan kan det vara en stor påfrestning att flytta till Rinkeby.

Tycker vi att detta är en värdig behandling av människor i Sverige?

Som jag skrivit tidigare är en del av dessa långtidssjukskrivna komplicerade personer, långt ifrån lättrehabiliterade enligt strukturerade planer. Som allmänmedicinare lär vi oss att se individen snarare än sjukdomen. Borde vi inte kräva att samhället också har de möjligheterna? Ska inte försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänst ha möjlighet att individualisera stöd och behandling?

Visst, förr fick dessa människor dra sig fram bäst de ville. En del bodde förstås på gatan. En del tiggde. Andra var på hospital, ofta tvångsintagna.

OK, vi har kanske inte råd med dagens socialförsäkringssystem framöver. Men då måste vi ta debatten. Vilka ska ta stöten när det ekonomiska utrymmet minskar? Ska somliga av oss fortsätta öka vår materiella standard, medan andra får ta stryk? Eller ska vi med god standard hålla igen, rent av acceptera lite lägre standard än vad vi har idag, och avstå till förmån för dem som har sämre chanser i livet?

Ska vi ge de långtidssjukskrivna rehabilitering värd namnet, anpassat arbete värt namnet - och när det inte fungerar, ett försörjningsstöd värt namnet?

Andra som skrivit om detta:
Ulf Kristersson svarar i Aftonbladet
Sydsvenskan 
Skånskan 
De tystas röst