I helgen var jag på årsmöte med Kollektivhus NU, en paraplyorganisation för alla kollektivhus i Sverige. Kollektivhus från hela Sverige var representerade. Alla sorters människor, alla åldrar, alla kön, alla yrken. Men vi hade en sak gemensamt: vi vill bo i gemenskap, hjälpas åt, ingå i ett sammanhang. Stämningen var varm, samtalet ständigt pågående.
Att bo i kollektivhus är att känna tillit. Tillit till mina grannar, att mina blommor blir vattnade när jag är borta, att maten blir lagad och disken diskad, att jag alltid kan låna en kopp socker, att mina barn blir sedda. Tillit till att de märker att jag inte synts till när jag borde och att jag kan ringa mitt i natten om jag kommer i nödläge.
Det är skönt att leva i ett land där man kan ha tillit till sina medmänniskor. När jag i en sen kväll letade efter ett hotell på en bakgata i Göteborg frågade jag första bästa man. Han erbjöd sig att visa mig vägen. Men först drog han upp sin legitimation för att visa att jag kunde lite på honom. Han kom från Colombia – ett land där det är farligt att ha tillit.
Forskning visar att tilliten är en viktig grund för välfärden och för ett samhälles utveckling.
Egentligen säger det sig självt. Handel anses vara en annan grund för välfärdsutveckling. Handel kräver tillit till motparten, att överenskommelser hålls, att handslag och namnteckningar har betydelse, att kronan har ett värde. I modern tid är penningtransaktioner ett exempel. När jag ger en stor summa pengar till tobakshandlaren så litar jag på att min familj i Bhopal, Indien en stund senare kan hämta ut motsvarande summa.
Hälso- och sjukvården baseras på tillit till andras kunskap. Jag utlämnar mig till den som jag anser har kunskaper jag behöver. Jag litar på att läkaren ger mig rätt behandling och att personalen tar hand om mig när det behövs. När jag låter vaccinera mina barn litar jag på att vaccinerna är säkra och att det finns forskning som visar att de gör nytta.
Skolgång och läs- och skrivkunnighet är kanske den viktigaste faktorn för folkhälsan. Illiterata föräldrar som sätter sina barn i skolan har tillit till lärarna, att kan få mina barn bli läs- och skrivkunniga och att barnen kommer att få nytta av detta.
Ett fungerande rättsväsen ökar min tillit, liksom ett fungerande politiskt system på demokratisk grund. Demokrati betyder folkstyre – jag som medborgare ska ha ett visst inflytande på vad som händer och sker. Har jag inte det så kan jag hamna i situationer som i Libyen och Egypten. Krig, vare sig inbördes krig eller krig mellan stater, är aldrig nyttigt ur ett hälsoperspektiv.
Ett socialförsäkringssystem ger mig tillit till samhället, att jag får stöd och omhändertagande när jag behöver det. Jag behöver inte lägga energi, tid och ekonomiska resurser på att hitta försäkringar och sparformer. Jag kan sova lugnt och prestera bättre när jag slipper oron för vad som kan hända om jag blir sjuk, arbetslös eller pensionär.
Våra ungdomar i låginkomstgettona har tyvärr inte alltid tillit till det samhälle de lever i. TV-serien Klass 9A ger exempel på en skola som sviker föräldrar och elever. När ungdomarna upptäcker att de faktiskt inte haft en chans att få hyggliga framtidsutsikter blir de naturligtvis förtvivlade. Denna förtvivlan tar sig tyvärr ibland uttryck som ytterligare försämrar deras framtidsutsikter.
När det blir alltför många förtvivlade unga, när de söker sig en alternativ karriär inom den kriminella världen, drabbar det även oss andra, utanför låginkomstgettona. När vi tvingas låsa våra dörrar, installera larm, lägga glasbitar på murkrönen så är det ett uttryck för vår minskande tillit. Vi lägger både ekonomiska, sociala och känslomässiga resurser på att avskärma oss, skydda oss – resurser som skulle ha kunnat användas på andra sätt.
Bristande tillit kan få hela länder att rasa samman. I det gamla Jugoslavien fanns mycket tillit över språkgränserna. Men det fanns också nationalister. Genom idogt arbete lyckades de underminera tilliten vilket var grogrunden för kriget. Såren är ännu inte läkta, tilliten inte återerövrad. Den förlorade tilliten har fört utvecklingen bakåt.
Sverige ligger högt – eller högst – på den internationella tillitsskalan. Vi borde vara mycket rädda om detta – det är kanske vår chans att på ett bra sätt klara de förändringar som väntar. Kanske kan vi också genom att utgöra ett föredöme bidra till att andra länder kämpar för ökad tillit. Att bevara vår tillit, att ännu hellre öka den, borde vara ett överordnat intresse för våra politiker.
Inför beslut, inför eventuella reformer borde man alltså alltid ställa sig frågan: Ökar eller minskar detta vår tillit? Om vi ökar konkurrensen – ökar eller minskar det vår tillit? Om vi inför ökad självfinansiering av välfärdstjänster och infrastruktur – ökar eller minskar det vår tillit?
Att det finns klansystem i t.ex. nordafrikanska länder och mellanöstern, maffiasystem i Italien och USA och kastsystem i Indien är inte så konstigt. Människan överlever inte ensam, vi är beroende av flocken. I ett någorlunda stabilt system, där migrationen inte är utbredd, är släkten den naturliga flocken. Det är där vi har vår säkerhet. Till släkten kan man alltid vända sig när man kommit i knipa – men det kräver förstås att man underordnar sig släktens krav.
Karl-Henrik Robèrt, läkare, forskare och grundaren av Det Naturliga Steget och Läkare för Miljön , hävdar att det fjärde systemvillkoret för hållbar utveckling (se nedan) egentligen handlar om tillit. De fyra systemvillkoren är icke förhandlingsbara grundbultar för ett hållbart samhälle. De tre första vilar på naturvetenskaplig grund, och ifrågasätts av få. Vi borde inte heller ifrågasätta det fjärde systemvillkoret.
I det hållbara samhället utsätts inte naturen* för systematisk....
1. ….koncentrationsökning av ämnen från berggrunden (t ex fossilt kol och tungmetaller).
2. ….koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion (t ex NOx, hormonstörande ämnen, m.m).
3. ….undanträngning med fysiska metoder (t ex från trafikinfrastruktur, skogsskövling, överfiske m.m) .
Och, i det samhället hindras inte människor systematiskt…
4. ….från att tillgodose sina behov (t ex via missbruk av politisk och ekonomisk makt).
* Definition av ’naturen’: Naturen omfattar området från berggrunden till atmosfärens yttersta skikt, där de livsuppehållande naturresurserna finns (ekosfären).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar