torsdag 26 juli 2012

Nyttan med primärvård och allmänmedicin

I Distriktsläkaren 3/2010 publiceras DLFs utmärkta dokument om nyttan med allmänmedicin. Läs det!

Min enda invändning är rubriken. Dokumentet handlar inte om läkarspecialiteten allmänmedicin. Den handlar om primärvård, som inbegriper ett antal andra kompetenser, en viss struktur, ett arbetssätt och ett förhållningssätt.

Allmänläkare har två organisationer att vara medlem i. De är delvis överlappande, men har dessutom uppdrag som skiljer sig åt. Alla allmänläkare borde därför vara med i båda föreningarna. Ju fler medlemmar, desto större möjligheter att påverka!

DLF (Svenska distriktsläkarföreningen) är en facklig organisaton för de allmänläkare (specialister i allmänmedicin) som arbetar inom primärvården. Det är alltså helt på sin plats att DLF talar om primärvården. Resurser, organisation och ledningsfrågor är frågor för en facklig organisation. Men dit hör även t.ex. fortbildning som är av betydelse för arbetsmiljön.

SFAM (Svensk förening för allmänmedicin) är en vetenskaplig organisation för dem som är (eller ska bli) specialister i allmänmedicin, oavsett var de arbetar. Huvudfrågorna är utbildning, fortbildning, forskning, innehållet i specialiteten och kvalitetsaspekter. Förutsättningar för t.ex. fortbildning och kvalitet är bl.a. tillräckliga resurser och god ledning.

I dokumentet går man igenom igenom ett antal forskningsrapporter. Slutsatserna blir följande:
  • Primärvården är en kostnadseffektiv vårdform som tillhandahåller vård av hög kvalitet tilllägre kostnad och  mindre resursbehov.
  • Att en utbyggd primärvård är av stor betydelse för folkhälsan och för att utjämna konsekvenserna av socioekonomiska skillnader i samhället.
  • Att medborgarnas självupplevda hälsa förbättras om man satsar på en utbyggd primärvård.
  • Att sjukvården som helhet får sänkta kostnader och blir mer produktiv i områden med välfungerande primärvård.
  • Vården och omhändertagandet av multisjuka äldre patienter blir effektivare och mindre belastande för slutenvården om primärvården är välutbyggd.
God primärvård förutsätter välutbildade och välfungerande allmänläkare!

Nyttan med allmänmedicin. Distriktsläkaren 3/2010 sid 12-13.

http://intressant.se/intressant

onsdag 25 april 2012

Fler allmänläkare bland nationalekonomerna?

"Behöver vi inte fler 'allmänläkare' – om jag får använda den formuleringen – som intresserar sig mer för breda frågeställningar?"

Detta frågar sig Lars Calmfors, ordförande i Finanspolitiska rådet och professor i internationell ekonomi, vid ett föredrag i Nationalekonomiska föreningen i januari 2010. Detta refereras i Fokus 16.9.2011.

Som allmänläkare och nybliven chefredaktör för tidskriften AllmänMedicin känns det ju väldigt sympatiskt att han använder oss som goda exempel. Och jag tror att han har rätt. Jag tror att det behövs fler som anlägger ett helhetsperspektiv, som tar in alla de komponenter som komplicerar snarare än förenklar, som står ut med att handla ur ett osäkerhetsperspektiv, som klarar av att väga mänskliga värden mot hälsoekonomiska.

Peter Söderbaum är professor i nationalekonomi vid Mälardalens högskola. Han påpekar att de tongivande nationalekonomiska institutionerna världen över anammat en enda nationalekonomisk teori, som den enda rätta. Enligt den går allt att värdera i pengar, och går det inte så finns det inte.  Söderbaum anser att den måste kompletteras med mjuka värden, som demokratiska värden, sociala värden, kulturella värden.

Mina tidigare bloggar om ekonomi

MER
De fallna profeterna  Fokus 16.9.2011
Novemberrevolutionen del 1-6  Dokument inifrån (Youtube)
Bortom BNP. Nationalekonomi och företagsekonomi för hållbar utveckling  Studentlitteratur 2011
Cogito - den gröna tankesmedjan 
JAK medlemsbank - utan ränta
EKO-banken - ekologiskt, socialt, kulturellt

http://intressant.se/intressant

torsdag 29 mars 2012

Kongressen i Luleå - en härlig tillställning!

Som ett uppdrag i mitt nya jobb som chefredaktör för tidskriften AllmänMedicin fick jag resa till Luleå förra veckan, för att bevaka vårmötet för SFAM (Svensk förening för AllmänMedicin). Det var en härlig upplevelse. Så många som träffade huvudet på spiken, som lyfte fram både den enormt positiva kraften i mötet mellan läkare och patient, och de problem som primärvården står inför.

Känslomässigt var det Per Fugellis tal som berörde mest. Han har coloncancer med metastaser och har blivit utsatt för mycket avancerade behandlingar. Han har mött 52 olika läkare - de flesta bara en gång. Han längtade efter oss allmänläkare, efter kontinuitet, efter någon som kunde dela hans börda ...

Till Per vill jag ge den bästa definition på hälsa som jag funnit. Ivan Illich formulerade den vid en WHO-konferens 1976 (min översättning).

Förmågan att anpassa sig
till en föränderlig omgivning,
till att växa upp och till att åldras,
till att läkas då man sårats,
till lidande
och till den fridfulla väntan på döden.

Ulf Måwe marknadsförde skriften "Allmänmedicinens bidrag till effektiv resursanvändning", Socialstyrelsen rapport 1999:19. Den finns inte längre i tryck, inte heller på nätet. Men Ulf har den som pdf-fil och sprider den gärna! Kontakta honom ulf/at/mawe.se. Om vi är många som går ihop kan vi kanske få SoS att uppdatera den? Ulf anser att alla ST-läkare ska läsa den.

Här finns några höjdpunkter från mötet att lyssna till och läsa:

KARIN TRÄFF NORDSTRÖM, vår nya ordförande
Karin Träff Nordström inleder Svensk Allmänmedicinsk Kongress 2012 
Våga leda!

PER FUGELLI, den norske nestorn
Helse på norsk  Per Fugelli
Bye og Rönning  "Professor i sosialmedisin Per Fugelli" intervjuas

ANDREW ELDER, pensionerad brittisk GP
A GP´s practice – A secure base for the patient and the professional  (version 1)
A GP´s practice -- A secure base for the patient and the professional  (version 2, del 1) 
A GP´s practice -- A secure base for the patient and the professional  (version 2, del 2)  

 http://intressant.se/intressant

fredag 23 mars 2012

En ovanlig dag på jobbet


En kollega skrev träffande om sin frustration över alla inloggningar och procedurer som krävs en helt vanlig dag som distriktsläkare och hur ofta det blir fel.
Här är vad jag tycker att vi i stället rimligen borde kunna förvänta oss av våra IT-system:

När jag kommer in på mitt mottagningsrum så sätter jag mitt SITHS-kort i tangentbordet och startar datorn. Jag drar fingret över fingeravtrycksläsaren och börjar byta om.

En halv minut senare sätter jag mig i vita kläder framför datorn där jag automatiskt blivit inloggad, inflexad och där journalprogrammet ligger öppet med dagens tidbok synlig.

Jag har i min konfiguration tidigare valt att jag vill att datorn vid uppstart alltid ska öppna journalprogrammet på det viset samt mailprogrammet och webbläsaren med allmänmedicin.se som startsida.

Från journalprogrammet når jag sedan såväl e-dos som mina vårdkontakter, sjukintyg, sjukhusets journalsystem, röntgen, klinkem och alla andra tjänster utan att behöva fundera på en enda inloggning till.

När mottagningsdagen är slut väljer jag "avsluta" och alla program stängs automatiskt och jag flexas ut.

På väg hem kan jag konstatera att jag under dagen inte behövt starta om datorn en enda gång och inte sett till ett enda felmeddelande! Jag är gladare än på länge och har faktiskt hunnit med att träffa riktigt många patienter!

onsdag 1 februari 2012

En vanlig dag på jobbet

Visar fram e-id-kortet för läsaren och äntligen är man på jobbet. Slår på huvudströmbrytaren och gläds åt all ström som sparades under natten. Slår på strömbrytaren till datorn. Slår på strömbrytaren till skärmen. Slår på strömbrytaren till skrivaren. Loggar in i Windows. Skriver id-nummer och lösenord. Loggar in i journalsystemet. Skriver id-nummer och lösenord. Loggar in i tidbokningssystemet. Skriver personnummer och lösenord. Loggar in i e-postsystemet. Gläds varje gång att jag slipper skriva in id-nummer och lösenord. Hoppsan, det hade kommit ett mail från Mina Vårdkontakter. Öppnar Mina Vårdkontakter. Stoppar in mitt e-id-kort i datorn. Loggar in i Mina Vårdkontakter. Anger PIN-kod. Jaha, en patient som vill förnya recept på den bra medicinen som han fick på sjukhuset som nu är helt slut och så vill han också boka en ny tid. Öppnar ett annat journalsystem som sjukhuset använder. Loggar in i det journalsystemet. Skriver id-nummer och lösenord. Letar fram rätt anteckning. Loggar ut och stänger ner det journalsystemet. Går in i Mina Vårdkontakter och memorerar patientens personnummer. Går in i journalsystemet och skriver ut medicinen. Fortsätter memorera personnumret och går in i bokningssystemet och bokar en tid. Memorerar datum och tidpunkt och skriver in det i svaret till patienten i Mina Vårdkontakter. Gör en anteckning i journalsystemet att jag har skrivit ut medicinen och bokat en tid, men vilken datum var det nu? Går in i bokningssystemet och dubbelkollar. Ny patient i Mina vårdkontakter. Har varit hos sjukgymnasten och undrar hur vi går vidare med behandlingen. Memorerar patientens personnummer. Loggar ur min databas i journalsystemet. Loggar in i sjukgymnasternas databas i journalsystemet. Skriver id-nummer och lösenord. Läser sjukgymnastens anteckning. Loggar ur sjukgymnasternas databas. Loggar in i min egen databas igen. Skriver id-nummer och lösenord. Bestämmer mig för en remiss till ortoped. Skriver remiss. Trycker ut den på papper, men pappret fastnar i skrivaren. Ringer IT-support. 7 före i kön. Svar efter 17 minuter. Får hjälp inom 2 dagar. OK. Försöker skriva ut en gång till. Pappret fastnar igen. Tredje gången går det. Gör en anteckning i journalen och skriver svar till patienten i Mina Vårdkontakter...

Någon som tycker att det här verkar bekant?

måndag 16 januari 2012

Ny screeningfråga: Har du silikonimplantat?

Nu är det inte bara levnadsvanor, depression, våld, blodtryck, arv, BMI, kalk, hypothyreos och blodsocker som vi uppmuntras att screena. Kvinnliga patienter med oförklarad värk och andra ospecifika symtom måste man också fråga om de har silikonimplantat.

Hos ett antal kvinnor har industrisilikon spritt sig från spruckna implantat ut i vävnaderna. Historien tycks vara att en slaktare (!) börjat tillverka billiga implantat innehållande billigt industrisilikon i stället för det dyrare godkända medicinska silikonet. Dessutom gjordes det skyddande höljet svagare med följd att risken för ruptur ökade kraftigt. Samtidigt tillverkade man dyrare implantat för de mer välbeställda. Mannen är nu efterlyst av Interpol för brott mot liv och hälsa.

Från Wikipedia hämtar jag information: Silikos är benämningen på stendammlunga orsakad av kiseldioxid (kvarts). Sjukdomen var vanlig tidigare och är nu på väg tillbaka. Silikon är ett samlingsnamn för oorganiska polymerer baserade på kedjor av kisel och syre. Inom industrin framställs kiselgel ur salter av kisel.

Först 2010 förbjöds PIP-implantaten då franska myndigheter upptäckt vad de innehöll. I Sverige har ungefär 4 000 kvinnor fått dem, men centralt register saknas. I Frankrike är de 30 000, i Europa och Latinamerika 300 000.

Myndigheterna i Tyskland, Tjeckien, Frankrike och Venezuela uppmanar nu alla kvinnor som bär bröstimplantat från företaget Poly Implantat Prothèse (PIP) att ta ut dem som en säkerhetsåtgärd. Sverige har inte denna rekommendation. Här, precis som i Storbritannien, anser myndigheterna att det inte finns ett behov av att ta ut dem om de inte orsakar besvär.
Redan 2001 visade en studie samband mellan spruckna bröstimplantat och bindvävssjukdomar som fibromyalgi, Hashimotos thyreoidit och lungfibros. Enligt aktuella franska studier finns dock inget samband med PIP-proteserna och cancer.

Vad vi inte vet är om det är det svaga höljet som är boven, eller om det är själva silikonet. Kanske har det medicinska silikonet lika stor effekt på bindväven som industrisilikonet. Men eftersom de implantaten har bättre kvalitet på höljet så brister de inte lika ofta. De symtom som anses bero på spruckna implantat är ospecifika och vanliga i befolkningen. Troligen krävs fler och större studier för att verkligen visa samband med sjukdomar.

Sedan kommer mina personliga funderingar in. Varför gör man dessa operationer? En del av dem hör till de psykiskt instabila, som ser en ”defekt” i kroppen som orsak till alla problem. Här är risken att problemet flyttar sig till en annan del av kroppen. Några har blivit opererade för bröstcancer – och det må vara dem väl unt att få tillbaka sin kroppskonstitution. Men unga friska flickor och kvinnor – varför satsar de en summa, som för en ung människa är en förmögenhet, på sina bröst? En summa som de skulle kunnat använda till bostad, buffert för arbetslöshet och föräldraskap, långledighet?

Jag hamnar alltid i den obekväma tanken att dagens unga (arbetande) människor har för mycket pengar. Livet är så annorlunda idag jämfört med när jag var ung. Den lilla del av befolkningen som inte studerade började arbeta vid 16-18 års ålder (48 timmars arbetsvecka, ofta tunga jobb). Första barnet kom vanligen vid 20-25 års ålder. Sedan var det familjeliv och ansvar som gällde.

Dagens unga har bara sig själva att tänka på tills de är 30-35 år gamla. Är det en vacker kropp de prioriterar så lägger de små förmögenheter på den. Att amma är inget mål.

De kollegor som med öppna ögon använd billiga icke godkända implantat borde anmälas enligt Lex Maria eller annan lämplig lag.


LÄS MER

PIP-implantat  Svensk förening för estetisk kirurgi 20.5.2010 

Internationellt

Vetenskapligt
Silicone and scleroderma revisited Lupus Febr 2012;21:2121-127

söndag 8 januari 2012

Generalister är den nödvändiga basen för högspecialiserad vård

I en sjukvård som är allt mer högspecialiserad, där organspecialisternas  kunskapsområde blir allt mindre, är generalisterna nödvändiga.

I höstas väckte det uppmärksamhet i allmänmedicinarkåren när "en av oss" ansåg att allmänmedicin som specialitet och verksamhet kunde utgå så patienterna själva, utifrån sin organkunskap, kunde välja rätt organspecialist.

Det är numera länge sedan (1984) den kontroversielle Göran Sjönell i sin doktorsavhandling (en av de första som gjordes av allmänmedicinare) visade att en s.k. väl utbyggd primärvård (1/5000 tror jag) medförde minskad belastning på akutmottagningarna.

En viktig rapport har undgått mig - först idag läser jag i DN om innehållet i Socialstyrelsens rapport "Ökad kompetens inom geriatrik och gerontologi". På sid 20-21 refereras flera studier som visar att geriatrisk vård var effektivare än organspecialiserad. De som utreds och behandlas inom geriatriken överlever och bor hemma oftare än de som hamnar inom "vanlig" sjukhusvård.  Enligt DN-artikeln finns motsvarande visat för höftfraktur.

Detta bekräftar vad vi redan vet: En sjukvård kan inte byggas upp på bara organspecialister. Basen måste vara generalister. Människor består inte av separata organ - kroppen är ett intrikat system där organen interagerar med varandra och med "själen". Många delar i detta system har vi fortfarande dålig kunskap om.

Förr hade generalister (provinsialläkare, distriktsläkare, distriktssköterskor etc) hand om hela familjen, från de gravida kvinnorna till gamlingen på dödsbädden. Idag anses det mer eller mindre självklart att de gravida kvinnorna sköts av barnmorskor och gynekologer och de små och stora barnen av specialutbildade sjuksköterskor och barnläkargeneralister.  Många anser det också självklart att generalister (allmänmedicinare, distriktssköterskor) tar hand vanliga sjukdomar, oavsett vilket organ de sitter i.
Naturligtvis ska även äldre få god tillgång till generalister. Till primärvårdsgeneralister när de är hyggligt friska, till geriatrikgeneralister när de mer sjuka.

Detta utesluter inte ett nödvändigt samarbete med organspecialisterna. Goda konsultationsrutiner, t.ex. via gemensamma patientronder på vårdcentralen eller speciell telefontid hos organspecialisten, gör att generalisten kan få rådgivning och ökad kunskap samtidigt som patienten slipper remitteras i onödan, till båtnad både för patienten och specialistmottagningen. Ju bättre konsultationsmöjligheter, ju bättre samarbete, desto bättre vård hos generalisten.

Jag glömmer inte patienten jag hade som nybliven distriktsläkare på en nystartad vårdcentral. Han kom för blodtryckskontroll. På vägen ut bad han om värktabletter han brukade få hos den privatpraktiker han gått hos tidigare. Han hade "en gammal rygg". Ambitiös som jag var (jag hade just gått kurser i ortopedisk medicin) tog jag anamnes, han fick klä av sig, jag undersökte honom. Det var något som inte stämde så jag ordinerade några prover - han hade en uttalad hypothyreos med muskelsvaghet! Tjugo år tidigare hade han sökt öronläkare pga ont i halsen, han fick pc. Troligen var det en thyreoidit han hade den gången.
I detta besök var minst fyra organspecialiteter inblandade: invärtesmedicin, ortopedi, endokrinologi och otorhinolaryngologi. Jag hade baskompetens inom alla dessa organspecialiteter. Han slapp remitteras hit och dit. Anamnes, undersökning, utredning, behandling och uppföljning skedde på mottagning "nära dig" utan långa sjukhuskorridorer.

Ska man hårddra kan man säga att "en organspecialist är någon som vet allt mer om mer om allt mindre och mindre, tills han/hon slutligen vet allt om ingenting. Medan däremot en generalist är någon som vet mindre och mindre om allt mer och mer tills hon/han slutligen ingenting vet om allting."  ;-)   (Ursprungligen, på engelska, ingenjör respektive socialvetare.) Båda behövs!

Tittar man på kostnadseffektivitet och framtiden måste det alltså vara fel att Sahlgrenska väljer att lägga sparbeting just på geriatriken.

LÄS MER
Pengar är inte allt  DN 8.1.2011

fredag 23 december 2011

Narkosläkaren: Så mycket total inkompetens!

Narkosläkaren greps på barnintensiven under morgonronden, ett halvår efter att ett visst barn hade avlidit. Hon fick inte ens föra in alla ordinationer i journalen. Det tog två år, åtta månader och nio dagar innan hon äntligen friades från åtalet. Under denna tid har hon ”mött polisens förakt och kvällspressens drev, hon har tagit emot mordhot och trakasserier, fått sin bil vandaliserad samt blivit utestängd från akademiska uppdrag”.

Man kan konstatera att inkompetens och förutfattade meningar hos rättsmedicinare, polis och åklagare har lett till att media, rektor, klinikchefer m.fl. har dömt henne på förhand. Dock tycks det som att hennes chef, arbetskamrater, många andra kollegor och hennes familj inte gjort det. Hennes advokat verkar ha gjort ett enastående arbete.

Narkosläkarens egen berättelse publicerades i Läkartidningen 51-52/2011. Jag är övertygad om att de flesta läsare gjorde precis som jag – gick direkt på den artikeln. Och de som fick nyhetsbrevet gick nog direkt på den digitala versionen.

Jag måste be att få tacka för berättelsen. Vi har ju alla undrat. Det som stått i media har gett hintar om dels att hon blev illa behandlad, dels att åtal inte borde väckts. Nu får vi det verifierat. Vi behöver inte fundera längre, nu vet vi. Och min beundran för narkosläkaren växer. Vilken styrka!

Berättelsen berör flera viktiga ämnen.

För det första bekräftar den min och andras uppfattning att det var fel att väcka åtal mot henne. Det fanns alltför många oklarheter för att ge grund för misstanken barmhärtighetsmord. Möjligen kan man ha överseende med i en rättstat där åtal utan grund leder till friande av den åtalade. Men ett skadestånd för två förlorade år bör förstås utgå!

Det andra hon beskriver är så mycket mer graverande. Hon beskriver en rättsröta som med all säkerhet inte angår bara henne utan också andra människor, som kanske inte har de resurser som narkosläkaren har.

Hon häktades för att hon inte skulle kunna tala med den undersköterska hon arbetat ihop med under det senaste halvåret. Hon hämtas på sin arbetsplats, får inte ens föra in de sista journalanteckningarna. Ingen talar om för henne vad det gäller – hon förstår inte att det handlar om att hon tagit hand om ett litet barn ett halvår tidigare. Hon får inte tala om för anhöriga var hon finns.

Hon får svälta, hon hindras från att sova, hon utsätts för (ringa) misshandel, hon får höra föraktfulla och kränkande uttalanden från polisen. Hon blir inte upplyst om möjligheten till advokat.

Den medicinska kunskapen hos förhörsledare och åklagare var noll, och ingen var intresserad nog att konsultera någon med aktuell kunskap. Förhörsledaren kunde inte tala om skillnaden mellan mord och dråp. Hon visste inte vad en respirator är, förstod inte procent. Både hon och den första åklagaren kallade natriumklorid (koksalt) för gift. Den nya åklagaren brydde sig inte om hennes skrivelser, lyssnade inte när hon påpekade att man missat något.

Det som till slut avgjorde rättegången var inte de fakta som åklagarna tagit fram. Under två år och åtta månader hade de inte lyckats få fram någon ny information. I stället var det fakta som tagits fram av narkosläkaren och försvarsadvokaten, med hjälp av många engagerade experter, som utgjorde grunden för domen.

Det tredje hon beskriver är civilsamhället. När hon släpptes ur häktet väntade media och privatpersoner på henne. Hon fick hotbrev och mordhot. Hennes bil kördes sönder. Journalister belägrade hennes hem.

Att det inte var möjligt att fortsätta med kliniskt arbete på barnkliniken är en sak. Man kan inte förvänta sig att föräldrar ska kunna förstå, förtroendet blir rubbat. Men en forskande läkare har också andra arbetsuppgifter. Dock fick både rektorn på Karolinska Institutet och utbildningsministern stora skälvan och förbjöd henne att fortsätta med sina uppdrag, trots att hon inte var dömd, trots att hon knappast kunde skada någon där.

Vad jag förstår var åklagarna, poliserna, rättsmedicinaren, rektorn, ministern och ett antal journalister synnerligen inkompetenta. Till yttermera visso överskred de gränser som inte får överskridas – de drog långt gående slutsatser, gjorde hönor av fjädrar, lät sin egen prestige gå före.

Narkosläkaren hade stora resurser i form av teoretiska kunskaper, goda kontakter och antagligen god ekonomi. I Sverige gör sjuksköterskor avancerade behandlingar. Om det i stället varit en sjuksköterska som anklagats – hade han/hon kunnat fria sig? Eller hade han blivit oskyldigt dömd? Hade könet spelat in?

Hur många andra behandlas på detta sätt i våra arrester, häkten, fängelser och domstolar? Hur många döms oskyldigt varje år?

Ett 20-tal JO-anmälningar, om själva arresteringen och häktningen, är redan gjorda men ej avgjorda. Är det dags för en kompletterande JO-anmälan?

Jag hoppas att du, min kollega narkosläkaren, får en anständig jul. Och att du nu är på väg tillbaka till ett människovärdigt liv.

LÄS MER
Jag blir mörkrädd när jag läser barnläkarens berättelse  Stefan Danielsson, Newsmill 22.12.2011
Dråpåtalade läkaren frias  Dagens Medicin 21.10.2011
Åtal mot narkosläkaren borde läggas ner  Göran Settergren, SvD 13.9.2011
Fel att åtala barnläkaren  Ingrid Eckerman 12.9.2011
Åtalet mot barnläkaren saknar stöd i straffrätten  Madeleine Leijonhuvud, DN Debatt 12.9.2011 (ej på nätet)
Anklagade barnläkaren kan ha räddat mina pojkars liv  Jesper Pettersson, Newsmill 5.3.2009


fredag 21 oktober 2011

Dubbel glädje!


Det var ett fantastiskt skönt domslut för alla anställda i sjukvården att läkaren på Astrid Lindgren frias! (DN, SvD, Sydsvenskan)
Men lika glädjande tycker jag att det är att läsa hur domen formuleras. Man betonar att det man bedömt handlat om huruvida hon givit en hög dos med direkt avsikt att döda och att man inte vill lägga sig i och värdera vård i livets slutskede.

Låt oss hoppas att vi framöver slipper en utveckling mot en amerikansk verklighet med ständiga omständiga och kostsamma civilrättsliga prövingar av den komplicerade sjukvårdsverkligheten. Det bidrar till att man lägger i särklass mest pengar i världen på sjukvård men hamnar långt ner på listan när det gäller kvalitet. Försäkringsbolagen och advokaterna täljer däremot guld...

Inom juridiken drar man knivskarpa gränser mellan rätt och fel, i sjukvården är det omöjligt vilket alla med lite insikt förstår.

Bild: Christian Johannesen

lördag 17 september 2011

Sjukvård i en serverkrasch


Jag är tillbaka i mitt arbete som distriktsläkare efter en föräldraledighet. Det är roligt att möta patienter och arbetskamrater igen men mindre kul att slå på sin dator.

Min vårdcentral har det ålderdomliga journalsystemet SwedStar och det har inte kunnat bytas ut till uppföljaren PMO eftersom upphandlingen gång på gång överklagats.

Tieto Enator är sedan länge helt ointresserade av minsta utveckling och underhåll av detta antika system som ändå ska bytas ut.

I mitten av augusti kraschade servrarna (DN) och innehållet i databaserna (tidböcker, journalanteckningar, digitala diktat m.m.) försvann. En del har kunnat återskapas men det finns stora luckor. En period på drygt åtta månader går att läsa endast i ett parallellt system.

Merjobbet är enormt men det obehagligaste är all osäkerhet. Kom remissen iväg? Blev patienten kallad? Försvann provsvaren?

Region Skåne skriver på intranätet att allt fungerar normalt igen vilket är ett hån mot oss som fortfarande sliter med papperslistor, dubbla system och frustrerade dubbelbokade patienter.

I och med det nationella vårdvalet är vi numera konkurrensutsatta och det är inte konstigt att patienter listar om sig från vår enhet vilket tillsammans med vår minskade produktivitet innebär lägre ersättning.

Det absolut värsta är dock att det bara är en tidsfråga innan det blir allvarliga medicinska konsekvenser av serverkraschen. Vi om några är helt beroende av idiotsäker back-up och brandsäkra serverrum men jag gissar att OMX-börsen ligger ljusår före oss i teknisk kvalitet…

Fredrik Settergren
Distriktsläkare
www.allmanmedicin.se
Författare till: Medicin på Webben, en internetguide för svensk sjukvård

Bild: Pascal Charet