Dagens DN debatt: "Privatisering gör Sverige dåligt rustat mot katastrofer".
Det är Johan Färm, "specialist på samhällets krishantering", på BRM Europe, ett privat krishanteringsföretag, som säger så. Förmodligen har han rätt.
Den samordning som planeras sker enbart mellan myndigheter. Detta trots att skattebetalada verksamheter nu till stor del bedrivs av privata aktörer. För att möjliggöra ett helhetsgrepp måste de privata företagen involveras.
Nu citerar jag ur artikeln:
"Om Sverige idag drabbas av en allvarlig kris riskerar en del sjukhus på grund av den bristande samordningen att bli utan el, mat, personal och utan leveranser av läkemedel och andra förnödenheter.
Utförare av hemtjänst och äldreomsorg skulle inte klara av att sköta sina uppgifter. Kommunerna skulle inte längre veta vilka vårdtagare de har ansvar för, var de bor eller var nycklarna till dem finns. Skulle de lyckas ta reda på detta så har de ändå ingen personal som kan utföra uppdragen.
Sjuka människor skulle på grund av bristerna riskera att bli utan mat och vård, vägarna skulle bli oframkomliga och hela infrastrukturen kunna kollapsa.
Sannolikheten att alla svenskar snabbt skulle få relevant information om detta inträffar är liten. De företag som i dag står för den teknik somkrävs för effektiv informationsspridning drivs av privata aktörer och ingår inte i det svenska 'samverkandet'."
Detta angår naturligtvis läkarkåren i högsta grad. Det är vi som kommer att stå på barrikaderna när katastrofen kommer. Alla brister i hanteringen av katastrofen kommer att drabba oss. Läkarförbundet och Läkaresällskapet borde snarast agera och kräva en annan katastrofplanering.
Att en regering avhänder sig ansvar påverkar samhället på många sätt. Vi har under 100 år byggt upp ett samhälle som vilar på förtroende, tillit - en grundbult då det gäller utveckling och stabilitet, och som vi nu ser saknas i t.ex. nordafrikanska länder. Det kommer att drabba alla utom de rikaste, som har möjligheten att låsa in sig i verkliga eller virtuella "fort".
Nyliberalismen, med bland annat utförsäljning av våra gemensamma resurser, raserar denna tillit till samhället. Var och en måste klara sig och sina närmaste på egen hand. Kanske bygger vi upp ett klansamhälle.
Det är Johan Färm, "specialist på samhällets krishantering", på BRM Europe, ett privat krishanteringsföretag, som säger så. Förmodligen har han rätt.
Den samordning som planeras sker enbart mellan myndigheter. Detta trots att skattebetalada verksamheter nu till stor del bedrivs av privata aktörer. För att möjliggöra ett helhetsgrepp måste de privata företagen involveras.
Nu citerar jag ur artikeln:
"Om Sverige idag drabbas av en allvarlig kris riskerar en del sjukhus på grund av den bristande samordningen att bli utan el, mat, personal och utan leveranser av läkemedel och andra förnödenheter.
Utförare av hemtjänst och äldreomsorg skulle inte klara av att sköta sina uppgifter. Kommunerna skulle inte längre veta vilka vårdtagare de har ansvar för, var de bor eller var nycklarna till dem finns. Skulle de lyckas ta reda på detta så har de ändå ingen personal som kan utföra uppdragen.
Sjuka människor skulle på grund av bristerna riskera att bli utan mat och vård, vägarna skulle bli oframkomliga och hela infrastrukturen kunna kollapsa.
Sannolikheten att alla svenskar snabbt skulle få relevant information om detta inträffar är liten. De företag som i dag står för den teknik somkrävs för effektiv informationsspridning drivs av privata aktörer och ingår inte i det svenska 'samverkandet'."
Detta angår naturligtvis läkarkåren i högsta grad. Det är vi som kommer att stå på barrikaderna när katastrofen kommer. Alla brister i hanteringen av katastrofen kommer att drabba oss. Läkarförbundet och Läkaresällskapet borde snarast agera och kräva en annan katastrofplanering.
Att en regering avhänder sig ansvar påverkar samhället på många sätt. Vi har under 100 år byggt upp ett samhälle som vilar på förtroende, tillit - en grundbult då det gäller utveckling och stabilitet, och som vi nu ser saknas i t.ex. nordafrikanska länder. Det kommer att drabba alla utom de rikaste, som har möjligheten att låsa in sig i verkliga eller virtuella "fort".
Nyliberalismen, med bland annat utförsäljning av våra gemensamma resurser, raserar denna tillit till samhället. Var och en måste klara sig och sina närmaste på egen hand. Kanske bygger vi upp ett klansamhälle.
Inlägg
8 kommentarer:
Tar du inte i lite grand? Nyliberalism raserar tilltron till samhället. Klansamhälle!?!
Tycker att dina politiska preferenser skymmer det eventuella förnuft du bär på. Visst kan ett hårt styrt, centraliserat förstatligat samhälle säkert i vissa lägen klara kriser bättre än ett privatiserat. Men lyckligtvis så finns det annat än kriser i vårt samhälle. Å det är väl för den normala vardagen vi bygger upp våra samhällssystem så att de ska fungera så effektivt som möjligt. På så vis har vi också råd och möjligheter att parera kriserna när de kommer.
Det är klart, jag känner mig väldigt pessimistisk ibland. Eller ofta. Just för att trenden idag är ökad konkurrens, mindre samarbete, mindre solidaritet. Jag kan inte se det som en fördel att elpriserna går upp mer än vad produktionen kostar (det lär vara en del kommuner som köpt tillbaka sina egna elverk). Ingen fördel att de skatter som jag betalar in till vår gemensamma välfärd delvis hamnar i skatteparadis och kanske investeras i vapen.
Det finns många olika exempel på att privatiseringen inte är effektiv. Inte om man ser till vad man får ut av investerade (skatte)pengar. OK, kanske arbetstillfällen för ett antal säljar- och upphandlarbyråkrater. Men vi har ju inte "råd" med kontrollanterna!
Jag kan heller inte se att ett samhälle där vi tillsammans äger infrastrukturen (vägar, kollektiva transportmedel, energiproduktion, IT-kommunikation mm) och välfärdsinstitutioner (skola, vård, omsorg, socialtjänst mm) behöver vara ett "hårt styrt, centraliserat förstatligat" samhälle. Sverige är ju ett levande bevis på att det går att ha nånting mittemellan.
Tillit som bas för utveckling är inte längre omdiskuterat. Att lita på den man gör avtal med gör att man vågar satsa. Att lita på att bli försörjd om man blir sjuk gör att man kan koncentrera sig på annat än att spara. Jag påstår att det är tilliten som gjort att vi kunnat bygga upp vårt fantastiska välfärdssamhälle.
Kan man inte lita på att samhället ställer upp måste man lita på sitt kontaktnät. Vanligast är det släkten. Det är därför det finns klansamhällen.
"Välfärdsstaten är 2000-talets farligaste och dödligaste epedimi.Fullt jämförbar med pest,smittkoppor och aids.Välfärdssatns försvarare är mentalt handikappade och medborgarna är döva kravmaskiner.Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter,men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras".
(Fredrik Reinfeldt - Det sovande folket).
Tur att vi har åsiktsfrihet i Sverige. Hans Åberg uttrycker i sin komentar " tycker dina politiska preferenser skymmer det evenuella förnuft du bär på". Hans Åbergs åsikter går tydligen att förena med förnuft, men inte andras.Detlåter mer som något Ghadaffi skulle kunna säga. Men förmdligen är de Hans Åberg vill diskutera samhällsfrågor med bara dumma, "det eventuella förnuft du bär på".
Men man kan väl också säga att med sådana folkpartister behöver Sverige inget Folkparti. företrädare behöver vi ingen demokrati.
Inte helt oväntat delar jag inte din pessimistiska syn på framtiden. Var det verkligen så bra förr?
Samarbete är inte på något sätt omöjligt, eller ens blir försvårat för att det är flera olika huvudmän som utför vård eller omsorg. De exempel jag sett på samordning inom offentligt driven vård talar snarast för att det kan skötas betydligt effektivare och smartare i andra driftsformer - både i kristid och under mer normala omständigheter.
Du skriver att "... hamnar i skatteparadis och kanske investeras i vapen" - det är avarterna du talar om. Det finns många andra sätt att driva verksamhet än att att stora riskkapitalister profiterar på skattepengar. Stiftelseägt, kooperation, små självägda enheter eller den affärsmodell som t ex Praktikertjänst står för (ursäkta reklamen, men någon annan motsvarighet finns inte). Må vara att vårdvalssystemen favoriserar jättarna, men omöjligt är det inte.
Din logik bygger också på ett par antagande som jag tycker är helt fel - att det är nollsummespel där den privata utföraren inte tillför något eller t o m stjäl från skattebetalaren.
Kan man med kreativitet, energi, nya och smartare idéer utföra arbetet minst lika bra _och_ ge en vinst har ingen förlorat, allra minst skattebetalarna. Stöld handlar det däremot om när pengar försvinner ner i landstingets svarta hål utan att ge mer och bättre vård.
Mer kontroll - javisst, men behöver inte offentligt driven vård och omsorg det? Blir det automatiskt mer och bättre vård med mer pengar till den verksamheten?
Jämför gärna med följande exempel när det gäller vinst i vården: Landstinget skall köpa in en bil för skattepengar: Man köper en volvo, eftersom staten (ännu) inte äger några bilfabriker. Med ditt resonemang blir nu volvos vinst något som egentligen kunde gett mer vård. I värsta fall hamnar en del av vinsten i Kina (eller allt?).
Vad är nu dina alternativ för sådan upphandling? Och på vilket sätt skiljer det sig från att upphandla driften av t ex av en vårdcentral - rent principiellt? att det är mer komplext är väl rätt självklart - men principen?
Bilar är hårda och människor är mjuka eller det är skillnad på äpplen och päron.
Att detta skall behöva sägas.
Staffan! Jag håller fullständigt med om att samarbete är en väg framåt. Men tyvärr är det inte dagens rådande ideologi. I stället framhålls konkurrens som det som ska vara mer "effektivt" - utan att man definierar "effektivitet". (Tyvärr har vi ju bara ett ord på svenska - på engelska finns tre eller fyra.) Vinstdrivande anses också skapa "effektivitet". Och vinstdrivande verksamheter bestämmer själva över sitt överskott. Konkurrens leder till att stora företag dödar eller äter upp små företag --> oligopol. Stora företag är ofta multinationella med uppgift att skapa vinst åt sina ägare.
Man kan inte jämföra detta med t.ex. Holland, där jag tror att sjukhusen fortfarande inte får vara vinstdrivande. Ersta är en stiftelse - jättebra! Men samarbetande icke vinstdrivande vård (som mycket troligt är mer effektiv än konkurrerande vinstdrivande) är inte vad som krävs enligt svensk lagstiftning, och inte vad som uppmuntras av dagens politiker.
Jag glömde. För 15-20 år sedan bjöd den borgerliga regeringen in en internationell grupp av superforskare och bad dem titta på vårt svenska system och ge förslag till hur det skulle göra om för att bli bättre. Deras slutsats var att vi hade den internationellt sett kanske effektivaste sjukvården - effektiv därför att den till ett lågt pris gav avancerad vård till hela befolkningen. Rådet var "behåll systemet!!! Tag absolut inte bort det!" Sedan fanns det smärre förbättringsförslag förstås.
Jag antar att denna rapport är djupt begravd i riksdagsarkivet.
Skicka en kommentar