Surnade till på en av Läkartidningens kommentarer.
Det här tycker jag är ett fascinerande dikotomt synsätt: antingen är man en kompetent knöl eller en sympatisk klåpare. Svart eller vitt.
Verkligheten är väl betydligt mångfacetterad än så. Ytterlighetsexemplen har vi väl alla stött på någon gång, men betydligt oftare träffar jag kollegor som både är sympatiska och kompetenta - och någon enstaka gång motsatsen. Att det följs åt brukar snarare vara regel än undantag. Hög kompetens åtföljs ofta av ödmjukhet.
Och jo, jag tror att patienterna är betydligt mindre lättlurade än att de går på en inkompetent charmör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar