Vi närmar oss på gott och ont ett 24h-samhälle. Att handla klockan tio på söndagskvällen och att styrketräna klockan tre på natten är idag inga problem. Vi förväntar oss omedelbar respons på våra meddelanden till myndigheter och kompisarna går att nå oavsett om de befinner sig i Sverige eller utomlands, på gymmet eller i skogen. All världens information finns några knapptryckningar bort och internet sover aldrig. Nyckelordet är tillgänglighet.
Att tro att vi inom sjukvården kan strunta i den här utvecklingen och fortsätta som tidigare är befängt. Vi är lika mycket en del i samhället och dess utveckling som alla andra.
När Kalle Johansson har en fundering angående sin hälsa så vill han ha svar idag eller senast i morgon, inte om tre veckor. Han vill definitivt inte försöka komma fram på en telefontid mellan åtta och nio där det hela tiden tutar upptaget.
Det finns förstås praktiska begränsningar för hur tillgängliga vi kan vara. Vi måste dessutom alltid prioritera de sjukaste.
Men det intressanta är att det finns exempel där man gjort sig maximalt tillgänglig på en vårdcentral eller klinik. Den förväntade störtfloden höll i sig en kortare tid men sedan infann sig ett jämviktsläge med mindre belastning än tidigare. Patienterna slutade ringa för säkerhets skull, de visste att de skulle kunna nå doktorn nästa morgon om de inte förbättrats.
Vad vi än tycker om att öppna slussarna så har vi inget val. Gång efter annan framkommer i enkäter att befolkningen är nöjd med primärvården bara de tar sig innanför murarna (DN). Många har dock svårt att komma till och de kommer att skrika allt högre.
Om de inte överger oss helt och hållet till förmån för ständigt öppna illegala nätapotek med piller mot allt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar