Under sommarens kringflackande har jag stött på en bekant ung dam. Jag har träffat henne då och då sedan hon var liten och normalsmal. Efter föräldrarnas skilsmässa började hon, liksom syskonen, långsamt tjockna till. Jag har sett henne sätta i sig stora mängder godis, snacks och sötade drycker, utan protester från närvarande förälder. Jag har också sett henne flacka mellan olika utbildningar – varav den första handlade om mat.
En så allvarlig operation på en så ung människa borde vara sista halmstrået. I stället verkar det vara den första kraftiga grenen som räcks ut till henne. Jag har inte hört att hon fått annat än välmenande råd av någon skolsköterska.
I vårdprogrammet för hennes landsting läser jag:
På överviktsenhetens hemsida läser jag:
– I första hand bör övervikt behandlas med kostomläggning. Kirurgisk behandling ska ses som en utväg när andra viktminskningsmetoder misslyckats.
– Enbart kirurgi löser inte dina viktproblem. Det krävs omfattande kost- och livsstilsförändringar för att resultatet, dvs. viktnedgången, ska bli bra.
– Förändringarna i livsstil måste även påverka familjen i övrigt. … Du måste diskutera igenom detta noggrant med dina anhöriga i förväg. Deras stöd är mycket viktigt!
– Du måste resten av livet gå på årliga läkarkontroller.
– Du måste ta multivitamintabletter dagligen.
– Du måste ha ett tillskott (injektion) av B12 var tredje månad.
Det fina universitetssjukhuset har alltså fina program att erbjuda henne – och möjlighet att kräva att hon gått igenom dem. Varför har detta då inte skett? Ett minst två-årigt program med peppning till livsstilsförändringar, fysisk aktivitet och psykologsamtal skulle kunna hjälpa henne på lång sikt att få ordning på sitt liv – inte bara att få en smalare kropp. Detta om något skulle vara förebyggande medicin.
Det som var bra var att man krävde rökfrihet av henne. Så nu har hon varit rökfri i flera månader. Jag vet inte om hon i stället använder snus. Jag vet heller inte om hon kommer att fortsätta vara rökfri efter operationen.
Nu, när hon är drygt 20 år, har hon cirka 25 kilos övervikt (BMI troligen under 35). Jag har dock aldrig hört att hon haft några komplikationer av sin övervikt, som högt blodtryck, diabetes, artros etc.
Denna gång var hon emellertid hjärtans glad. Hon hade fått tid för magsäcksoperation! En irreversibel avsnörning av hennes unga magsäck ska ske i höst.
Är det rätt behandling av en så ung människa? Vad vet vi om långtidsbiverkningarna av magsäcksoperationer när det gäller upptag av näringsämnen, hormonbalanser, fertilitet, benskörhet etc?
En så allvarlig operation på en så ung människa borde vara sista halmstrået. I stället verkar det vara den första kraftiga grenen som räcks ut till henne. Jag har inte hört att hon fått annat än välmenande råd av någon skolsköterska.
I vårdprogrammet för hennes landsting läser jag:
– Ett tydligt och individuellt anpassat behandlingsmål med livslångt perspektiv ska utarbetas tillsammans med patienten.
– Om resultatet av behandlingen efter ett år är otillfredsställande kan patienten remitteras till överviktsenheten.
– På överviktsenheten finns ett 2-årigt hälsoprogram och ett 1-årigt individuellt program.
– Kirurgisk behandling kan bli aktuell om andra behandlingsförsök inte gett tillfredsställande resultat.
På överviktsenhetens hemsida läser jag:
– I första hand bör övervikt behandlas med kostomläggning. Kirurgisk behandling ska ses som en utväg när andra viktminskningsmetoder misslyckats.
– Enbart kirurgi löser inte dina viktproblem. Det krävs omfattande kost- och livsstilsförändringar för att resultatet, dvs. viktnedgången, ska bli bra.
– Förändringarna i livsstil måste även påverka familjen i övrigt. … Du måste diskutera igenom detta noggrant med dina anhöriga i förväg. Deras stöd är mycket viktigt!
– Du måste resten av livet gå på årliga läkarkontroller.
– Du måste ta multivitamintabletter dagligen.
– Du måste ha ett tillskott (injektion) av B12 var tredje månad.
Har denna unga kvinna förstått vad det handlar om? Att hon, på samma sätt som om hon lagt om livsstil, hela tiden måste tänka på hur och vad hon äter? Hur mycket alkoholl hon dricker? Har hon förstått vilken ofrihet hon kommer att ha resten av livet? Vilken oro för biverkningar hon kommer att ha, hur hon kommer att känna sig ”sjuk” så där 60 år framåt? Och har hennes familj förstått vad som krävs av dem?
Enligt hemsidan kan hon räkna med 10 kg viktnedgång. Hon kommer fortfarande att ha ca 15 kg övervikt. Vet hon om det?
Vet hon om att det är en stor operation, och att det trots allt finns en viss risk för allvarliga komplikationer?
Det fina universitetssjukhuset har alltså fina program att erbjuda henne – och möjlighet att kräva att hon gått igenom dem. Varför har detta då inte skett? Ett minst två-årigt program med peppning till livsstilsförändringar, fysisk aktivitet och psykologsamtal skulle kunna hjälpa henne på lång sikt att få ordning på sitt liv – inte bara att få en smalare kropp. Detta om något skulle vara förebyggande medicin.
Det som var bra var att man krävde rökfrihet av henne. Så nu har hon varit rökfri i flera månader. Jag vet inte om hon i stället använder snus. Jag vet heller inte om hon kommer att fortsätta vara rökfri efter operationen.
Vem ska se denna kvinna i ögonen om 30 år och tala om att operation var det enda och bästa alternativet?
LÄS MER
Överviktskirurgi allt vanligare NetdoktorPro 27.11.2009
Tidig komplikation till överviktskirurgi Läkartidnigen 36/2009
Sjuk som sjuk DN ledare 25.4.2010
Patienten dog efter gastrisk bypass Läkartidningen 1.6.2010
Överflödskilon kan ge vitaminbrist Aftonbladet 10.6.2010
Åsikterna om fetmaoperationer på smalare patienter går isär Dagens Medicin 8.9.2010
Aortaskada - ovanlig men svår komplikation vid gastric bypass Läkartidningen 4/2011
Alkoholrelaterade problem i samband med överviktskirurgi Läkartidningen 18/2011
Olika krav för fetmaoperationer Dagens Medicin 12.4.2011
Inlägg
2 kommentarer:
Ingrid!
Mycket bra inlägg. Du har uppenbarligen förstått att den ganska nyligen implementerade hypen att stympa människors magar, till och med på unga människor, visar att det gått snett någonstans. Men - detta är mycket en "marknadsfråga". Magoperationer har blivit en lönsam industri, ungefär som mammografi.
Kirurgerna har under många år drivit opinion för denna behandlingsform på sina årliga kirurgiveckor.
Jag tror att denna behandlingsmetod, i takt med att de långsiktiga biverkningarna gör sig allt mer påminda, kommer att klassas i samma katekgori som den nobelprisbelönade lobotomeringen av psykiskt sjuka-
Frågan är väl egntligen... övervikt beror ofta på dåligt samvete eller en sjukdom..att ständigt höra av andra att man inte borde äta. Sätter ju igång saker i kroppen som gör att du går upp i vikt.. vår omgivning påverkar vår viktuppgång. Så om fol kunde hålal tyst och sluta kommenterar övriktigast övervikt jämt och ständigt utan hjälpte oss till en kostrådgivars istället skulle mycket var vunnet..men efter att ha arbetet både med överviktsprobelmatik och anorktiker så vet ajg att det sällan är deras eget fel att de blir som det blir .. Det är i huvudsak vad omgivningen gör mot dem !! som gör att de hamanr i fel tänk som leder till båda de där sjukdomamran...Själv har jag fettvävs reuamatism har alltid ätit rätt och rört mig mycket men får ändå hela tiden höra dumma kommentare från omgivnigen..Specilelt så fort jag stoppar något i munne.. Men ignen går ner i vikt av att sluta äta.. mans ak öäta rätt och får unna sig något gott ibland jag är tex laktos intollerant men äslar mjukgalsa så unnar mig en sådan varj sommar men tor du inte folk ikrign en okända männsikroer kommenterar det ändåå... Nä håll truten säger jag bar.. kommentear itne folk ni inte känner det handalr om respekt en respekt ni föärväntar er själva så varfrö göra andra männsikro illa..och sakada dem och påverka deras vikt med era dumam kommentare....SÅdet som gått snett är väll inte operationer utan det som gått snett är väl att vi öppet måste kommentera andras kroppar!!!!!!!
Skicka en kommentar