tisdag 8 juni 2010

Egentlig rekryteringsbas

”AT-läkarna är den enda egentliga rekryteringsbasen vi har.” säger Gunnar Green, ordförande för Jämtlands läns läkarförening, i Dagens Medicin idag när Jämtlands läns landsting minskar på antalet AT-läkare för att spara pengar.

Mitt val att göra primärvårds-AT och min framtid som ”primärläkare” eller distriktsläkare känns som att vara doktor på riktigt i mötet med patienterna, bättre uttryckt av Olle Hollertz; ”Mötet mellan ett Jag och ett Du handlar om att två unika individer möts. När detta möte kan kombineras med vetenskap och beprövad erfarenhet föreställer jag mig att man grovt fångat kärnan i begreppet läkekonst.” (läkartidningen nr 13–14 2010 volym 107) Jag märker nu i mitt arbete hur mycket mer jag lär mig genom möten med patienter och genom att vara en del av den kliniska verksamheten än av timmars läsande i böcker. En vårdcentral som verkligen månar om sina utbildningsläkare och med en handledare som verkligen bryr sig och är tillgänglig utgör dessutom optimala förutsättningar för utveckling och framsteg.

Den här veckan har jag sällskap av en blivande kollega som gör sin vårdcentralsplacering i samhällsmedicin från termin 10 på läkarutbildningen. Lena Marions uttrycker följande; ”Som lärare, såväl prekliniska som kliniska, har vi ett ansvar för att de läkare som utexamineras inte saknar de egenskaper och kunskaper som krävs för vårt yrke.” (läkartidningen nr 22 2010 volym 107)

Det är synd att ”kandidaten” (eller ännu värre ”läkarstudenten”) under den långa utbildningens kliniska placeringar i allmänhet inte har en mer betydelsefull plats än i bästa fall första parkett på åskådarbänken. Att tidigt se den hårt studerande individen som en blivande kollega full av ambitioner, nytänk, färsk kunskap och samtidigt formbar med alla dörrar öppna för möjligheter, skulle på ett helt annat sätt än vad som sker idag, gynna rekryteringen, inte minst till primärvården.

Kom ihåg grunden vi vi bygger vår yrkesroll som läkare på. Som Dr Ralph Peekers sista och för mig och mina kurskamrater på examenshögtiden kanske mest betydelsefulla ord; att när du som läkare på akuten möter en sjuk patient så kom ihåg att du är utbildad i medicin, inte i sjukhusekonomi..

”Medicinen, varför har du övergivit mig?” ”Du bara mumlar på om pengar. Det är allt du tänker på nu för tiden. Du är inte dig själv längre. Vart tog alla dina ideal vägen? Aldrig skada, ofta lindra, alltid trösta.” (Karin Stenfeldt; läkartidningen nr 13–14 2010 volym 107)

Sara Stanford, AT-läkare i Skaraborg

Inga kommentarer: