Den förändrade lagstiftningen om ansvarsärenden för hälso- och sjukvårdspersonal är bra (DN).
I grunden kommer den leda till en större benägenhet att ta upp saker som har gått fel. I nuläget sopas problemen ofta under mattan eftersom det finns en rädsla att få ett personligt straff och sedan hängas ut med namn och tjänsteställe i Expressen.
Ingen blir en bättre läkare av sådan rädsla. Tvärtom. Det leder bara till onödigt mycket provtagning, utredning och dokumentation. Följden blir ineffektivitet, slöseri med resurser och viktigast av allt, minskad patientsäkerhet.
Intentionen med den nya lagen är att man ska avslöja missförhållanden i större utsträckning och också inkludera t.ex. organisationsproblem i bedömningen. På en avdelning med ständiga överbeläggningar kommer fler fel att begås. Då kan man straffa hur många enskilda som helst utan att det leder till bättre vård.
Även framöver kommer kritik att kunna utdelas mot enskilda. Prövotider, begränsningar i förskrivningsrätten och legitimationsindragningar kommer också att användas som tidigare.
Jag utgår från att de fall som nu väntar på bedömning istället kommer att hanteras enligt den nya lagstiftningen. Det borde alla vara tacksamma för, det vinner framtida patientsäkerhet på.
Inlägg
7 kommentarer:
Då får väl tankekedjan allmänmedicin hoppas att dess egna nära och kära inte dör i onödan av felbehandling under de X antal år det "kanske" tar för systemet att reda ut sig.
Om "några" av dina egna nära och kära som kunde vara friska är döda - då kanske "tankekedjan" ändrar åsikt. Sedan kan du läsa din egen txt och härda ut.
Det man kan göra med privat och offentlig sjukvård är att ha en privat och offentlig instans som båda granskar fallen - sedan får den "objektiva" domstolen lägga ut årgärderna. När de två instanserna tvistar sinsemellan så får man säkerligen fram nya kunskaper och nya rutiner för att förhindra att dylika ting händer igen. Man att offentlig sektor ska slippa krav är totalitärt och rent av sjukt. Vissa läkare har 34 prickar...detta måste en patient få veta så de kan ta ställning till om de vågar gå till denna läkare.
Den största baksidan av ändringen är att alla de som skulle vilja sätta dit doktorn nu förlorar den möjlighet till tillfredställelse och/eller känsla av upprättelse som anmälan (i sporadiska fall t o m ledande till disciplinpåföljd!) inneburit.
DN m fl hänger på: "27-årig kvinna dog – läkaren ostraffad"...
Jag är f ö mycket tveksam till det implicita påståendet att HSAN skulle ha förhindrat några dödsfall.
Just de exempel du tar upp visar ju att nuvarande system inte fungerar. Jag är definitivt för en bättre patientsäkerhet så att läkaren med 34 prickar inte kan fortsätta som tidigare. Prickarna hjälper inte. Däremot skulle en granskning av den organisation som den läkaren är knuten till och som avlönar honom kunna göra skillnad.
Vanliga lagar kan aldrig appliceras på behandlingar i sjukvården, de är alldeles för komplexa. Ingen domstol i världen kan objektivt avgöra vad något jag gjort eller inte gjort hade kunnat göra för skillnad i det enskilda fallet. Om en patient dör under en avancerad operation där en annan läkare kanske hade klarat ingreppet är den första läkaren då vållande till annans död? Vem vågar då någonsin operera? En cancerbehandling där patienten dör av cellgifterna som doserats i ett försök att bota? En sjukskrivning som leder till en depression som gör att någon tar sitt liv?
Gränsen för vad som är rätt och vad som är fel behandling i det unika fallet är omöjlig att dra och gråzonen är enorm.
Det betyder inte att vi aldrig gör fel i sjukvården. Det görs fel där precis som överallt annars, det viktiga är att vi lär av dem.
Majoriteten av ärenden som beskrivs i DNs artikel tycks inte ha så värst mycket med strukturfel att göra, utan handla om enskildas bristande kunskap och förmåga. Ökar oddsen för att dessa läkare blir bättre på jobbet för att man slopar möjligheten till disciplinpåföljd?
Även om man skulle tycka att disciplinpåföljderna har varit meningslösa, så är den nya lagen ogenomtänkt.
Den kritik som Socialstyrelsen kan besluta om enligt den nya lagen går inte att överklaga. Har Socialstyrelsen hängt ut någon i ett tillsynsbeslut, så är det alltså hugget i sten framöver.
Det finns också en klar risk att alltfler ansvarsärenden kommer att bli en fråga för allmänna domstolar istället. Ärenden som de som beskrivs i DN kommer då att utredas och diskuteras i termer av brottsliga handlingar. Nog är det väl bättre att bli varnad än dömd för vållande till annans död?
@Tveksam: "Ökar oddsen för att dessa läkare blir bättre på jobbet för att man slopar möjligheten till disciplinpåföljd?"
Nej. Blir de bättre av att möjligheten är kvar?
Dagens system är konstruerat på så sätt att Socialstyrelsen har ansvar för att inom vården utreda systemiska brister och individbrister, medan hsan har till sin uppgift att fatta beslut om påföljder om vårdpersonal gjort sig skyldiga till vårdslöshet. Det jag inte förstår är hur Socialstyrelsens utredningar av systembrister och individbrister bums blir mycket bättre för att man plockar bort möjligheten till påföljder.
Den stora risken med det nya systemet är att alla fakta inte kommer att komma fram. Enligt den tankemodell som patientsäkerhetslagen bygger på så är det av överordnad betydelse att ingen inom vården skall känna sig utpekad. Hur är denna modell möjlig att kombinera med 1. att alla fakta kommer på bordet? 2. att drabbade patienter och anhöriga får fullständig insyn i det som hänt?
Till andreas skulle jag vilja kontra med att fråga om det inom vården är en rättighet att slippa behöva ta ansvar för sina handlingar? Utifrån andreas logik borde stora delar av vårt rättssystem avskaffas. Hårdare straff sägs t.ex. inte förebygga mord, skall vi därför ha några påföljder för mördare? För att inte tala om vållande?
Skicka en kommentar