onsdag 22 september 2010

En stukad sjukförsäkring


Häromdagen fick jag tillbaka ett sjukintyg för komplettering.

Det gällde en man med arbete på sjukhem. Han hade stukat foten som var rejält svullen och blånad. Foten gjorde ont förstås. Alla uppgifter i intyget var ifyllda korrekt. Mitt intyg gällde en förlängning om 4 dagar från dag 15. Det är då försäkringskassan blir inblandad. Den nedsatta förmågan i arbetet på sjukhemmet var uppenbar.

Problemet var ett helt annat. Den här mannen råkade vara timanställd. Arbetsförmågan ska därför prövas gentemot den öppna arbetsmarknaden. Inte mot det arbete han har. Med en stukad fot kan man både sitta i ett callcenter och en reception. Därför underkänns intyget oavsett hur jag kompletterar det. Den här mannen får ingen ersättning från sjukförsäkringen (DN) hur ont han än har i sin fot.

Att hitta ett nytt arbete att utföra under fyra dagar är naturligtvis både orimligt och omöjligt. Men sådana är reglerna. En bruten hand eller fot kan alltså bli en ekonomisk katastrof för den som arbetar 200 tim i månaden som timanställd.
Är det rimligt?

Foto: Scott Ableman

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tyvärr valde svenska folket fel i söndags. Obs, _min_ åsikt. /J, ST-läk.

Anonym sa...

Märkligt, det där måste ses över. Det kan ju inte ha varit meningen att det ska fungera så.

Anonym sa...

Grundförutsättningen är att mannen räknas som arbetslös och som sådan är man skyldig att ta ett passande arbete som erbjuds, ex sittande arbete, vilket ju är rimligt, med tanke på vårt ohälsotal på 45 dagar per år och arbetsför svensk 2002 ( 32,5 2010)
Fallet visar dock att det bör finnas en gräns för vad som kan anses likvärdigt med anställning.
Mannen betalar ju skatt för mer än en heltid.
Sen funderar man på 200 tim per månad utan anställning, vilket låter lite märkligt i sig, men det är en annan fråga.

randi sa...

Detta är Sverige i ett nötskal: Antingen är det hösenfjös eller härpensnärp(som min mormor på österlen sade när pendeln antingen slog i ytterläget på ena eller andra hållet) eller som min finske vän sade: I Sverige råder två tillstånd,
något är antingen obligatoriskt eller så är det förbjudet.
Nu har Sveriges nitiska öga råkat hamna på de stackars sjukskrivna och genast går beslutsfattarna in i en slags Kafkaliknande tankeprocess.Ingen förstår något ,vare sig sjukskrivande doktor och definitivt inte den stackars patienten som bara råkat bli sjuk
Men glädjande nog slår BNP i topp och vi kan slå oss för bröstet att att vi är definitivt inte något PIGS-land.
Krossa den tärande offentliga sektorn
och fram för mångfalden i privata alternativ ,som helst ska finansieras med privata sjukförsäkringar när
Reinfelt lyckats ta bort skatten.