En stukad sjukförsäkring

Häromdagen fick jag tillbaka ett sjukintyg för komplettering.

Det gällde en man med arbete på sjukhem. Han hade stukat foten som var rejält svullen och blånad. Foten gjorde ont förstås. Alla uppgifter i intyget var ifyllda korrekt. Mitt intyg gällde en förlängning om 4 dagar från dag 15. Det är då försäkringskassan blir inblandad. Den nedsatta förmågan i arbetet på sjukhemmet var uppenbar.

Problemet var ett helt annat. Den här mannen råkade vara timanställd. Arbetsförmågan ska därför prövas gentemot den öppna arbetsmarknaden. Inte mot det arbete han har. Med en stukad fot kan man både sitta i ett callcenter och en reception. Därför underkänns intyget oavsett hur jag kompletterar det. Den här mannen får ingen ersättning från sjukförsäkringen (DN) hur ont han än har i sin fot.

Att hitta ett nytt arbete att utföra under fyra dagar är naturligtvis både orimligt och omöjligt. Men sådana är reglerna. En bruten hand eller fot kan alltså bli en ekonomisk katastrof för den som arbetar 200 tim i månaden som timanställd.
Är det rimligt?

Foto: Scott Ableman

FaR - Förändrad livsstil med eget ansvar för hälsan

Socialstyrelsen släpper i höst preliminära nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. En av de metoder som viktas är »Fysisk aktivitet på recept«, FaR, som i ökad utsträckning rekommenderas för livsstilsrelaterade somatiska sjukdomar men även för lättare psykiska problem. läkartidningen nr 36 2010 volym 107

Enligt Socialstyrelsens kommande nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder får fysisk aktivitet som behandling lika stort värde som KBT och medicinering med antidepressiva läkemedel vid lindrig depression och ångest. "Hur informerar och motiverar vi patienterna till en behandling som innebär en förändrad livsstil med eget ansvar för hälsan i stället för att bara ta en tablett som doktorn ordinerat?" läkartidningen nr 24–25 2010 volym 107

Det faktum att levnadsvanor har betydelse för hälsan och att patienterna ofta vill slippa piller om de får välja själva, gör argumentet för FaR enkelt. Jag tror det viktiga som allmänläkare är att informera om att möjligheten finns att förändra sina egna förutsättningar för god hälsa, och att motivera patienten till egna aktiva val. En livsstil är aktiva val. Varje dag.

Först när du vet vad du vill (dvs ser möjligheten till bättre hälsa) kan du aktivt börja verka för att det ska bli verklighet (dvs förändra din livsstil). På så sätt ger dig målet en kontroll av vad du gör och varför du gör det (dvs eget ansvar för hälsan).

Det som FaR står för i mina ögon är att visualisera målet och en möjlig väg att nå målet, där uppföljningen av patienten med återbesök är verktyget att motivera patienten till fortsatta aktiva val. Varje dag.

Sara Stanford,
primärvårds-AT-läkare Vårdcentralen Oden;
dagligen inspirerad av min handledare, Distriktsläkare P-O Ljungdahl